Tänkte (tänkte!) att jag skulle fota julmyset här hemma imorron o lägga ut.
Vi får se om det blir av :)
Juleljus
2010-11-30 @ 21:58:11Vilken dag...
2010-11-30 @ 19:48:24 Jaja ord o inga visor i de förra inlägget! Så blir det! Jag har ju bara skötväska nu förtiden.. varför ska man dryga sig med en stor väska på vagnen o en på axlen/armen??
Nä jag proppar ner det jag behöver i den. O för tillfället är det mest Affe grejjer och min plånbok och nycklar.. o telefon.. o lypsyl... ja. Det vanliga!
Nog om det!
Dagen blev lite snurrig minst sagt.
Skulle till kyrkan o titta på julspel. Trodde/tänkte att det lät mysigt, men kommer dit , o där va typ två tusen barn.. :S
Sätter mig ner med Affe och dom som ska hålla i pjäsen frågar alla barnen typ: Är ni glada?
Dom VRÅLAR tillbaka JAAA!! Pjäsgubben skriker: Jag hörde er inte!! ÄR NI GLADA??
JJJJJJJJJJJAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Affe bröt ihopa fullständigt. Jag tog ungen med mig och gick därifrån. Inte mysigt för en 4 månaders.
Sen blev det iafl fika på stan med min fina sambo. Vi lyckades hamna på ett fik där typ "The Lodge" gubbar hade möte eller nått.. Ärke-trelleborgare. Den ena skulle va högre än den andra.
Jag o Martin försökte konversera men förgäves.
Hem..Kom på att vi glömde handla pure till lillen.
Åh. Maj. God.
Vi måste ut i kylan igen.
Jaja, så blir vissa dagar.
Man kan nästan känna det på sig när man vaknar liksom.
Hej Kompis!
2010-11-29 @ 21:32:40
Affe o William <3
Dag 11 : Mina syskon
2010-11-29 @ 21:07:17 1979 födde Lena Johansson en son.
Han fick heta Jimmy.
Jimmy blev tidigt fascinerad av datorer o deras värld. Pappa har berättat om den tidiga förälskelsen han hade till sin Amiga .
Idag jobbar Jimmy på Öresundsbron, bor i Trelleborg ( han gjorde en kortare flytt till Malmö, men likt sin lilla-syster trivdes han på mindre ytor) och är fortfarande en data tokig fluffboll.
Under min uppväxt betydde Jimmy väldigt mycket för mig ( det gör han än, men nu har jag liksom fått lära mig stå på egna ben lite mer) han var min trygghet när allt annat stormade. Jag och Jimmy har alltid haft en bra relation, jag tycker jag kan prata med honom om allt, och jag vet att han kan komma med bra råd. Vi är väl dom två som är mest öppna i familjen faktiskt. Jag vet inte var jag hade varit utan Jimmy, han betyder väldigt mycket för mig och Martin. Nu är han också världens bästa morbror till Alfred!
1982 kom Magnus flygandes.
Han är ganska exakt Jimmys motsats.
Han gillade direkt traktorer, och det var väl självklart att han skulle gå på "lantan".
Det gjorde han, och idag kör han lastbil.
Magnus är en sån kille som man vet att man kan lita på . Han ställer upp . Han finns där. Han säger det inte, men man vet det liksom.
Han är den som vetat från första början vad han velat o gjort det. Jag är stolt över honom, han kör sitt race och sen får vi andra hänga på bäst "fan" vi vill.
Här är en som är minst lika galen i Alfred :)
Och även om det inte sägs så¨syns det i handlingar och ögon att han älskar oss precis lika mycket som vi älskar honom!!
Så mamma o pappa... tack för att vi fick varandra <3
Dag 10 : Det här hade jag på mig idag
2010-11-29 @ 20:54:22 Men . Oh. Tråkigt..
Jaja, idag hade jag på mig svarta leggings , svart tunika och en liten söt sjal.
Kul va. :P
Dag 9 : Min tro
2010-11-27 @ 20:39:29 Det här tycker jag är svårt.
Jag tror på något. Jag vet inte om jag kan sätta ord på det.
Ända sedan Aurora lämnade oss har jag trott på något.
Hon öppnade våra ögon..
Jag kan kanske bästa beskriva det genom att berätta om en händelse.. så som jag och Martin upplevde den och sen får ni tro eller inte tro...
Några veckor efter att jag fött Aurora inne på malmö KK hade jag och Martin varit och ätit, vi hade haft en jättehärlig kväll, pratat, gråtit, tänkt på det gamla, prata om Aurora, pratat om vad vi ville nu..
När vi kör hem är det sent på kvällen och natten är på ingång. Jag tittar upp mot himlen och det lyser bara en enda stjärna på himlen. Jag vände o vred mig, men nej, bara en stjärna. Och den lös så starkt..
Både jag och Martin såg det, och kanske var det bara VI som såg det den natten men för oss blev det så verkligt. För oss var det vår lilla flicka som lös på oss , det var som om hon visade vägen, och lät oss gå vidare i livet.
Så jag tror. Jag tror på kärlek. Jag tror på änglar. Jag har världens vackraste ängel.
Dag 8 : Ett ögonblick
2010-11-27 @ 20:32:00 Vaknade tidigt.. kände längtan, pirr i magen, ängslan.. Glad och ledsen på samma gång.
Mensen var lite sen.. men det hade den ju varit förr. Egentligen var det för tidigt för att ge utslag på "stickan" iallafall enligt bruksanvisningen, men jag mådde så dåligt att jag var tvungen.
I mig brann längtan efter ett nytt liv i mig. Vår flicka hade kommit o lämnat oss för två månader sedan och fortfarande ekade kärleken tomt i mig.
Jag smög ner.. tog ut graviditetstestet.
Ska jag? Ska jag inte?
Orkar jag bli jätteledsen idag? Eller så blir jag alldeles alldeles .. lycklig.
Orkar jag bli jätteledsen idag? Eller så blir jag alldeles alldeles .. lycklig.
Jag chansade.
Jag kissade.
Och väntade.
Ett ögonblick:
"Euforisk lycka".
Alfred i magen.
Dag 6 : Min dag
2010-11-23 @ 22:09:42 Vaknade 07:20.. plutten som somnat 01:00 ( värsta nattningen ever...) sov fortfarande.. kände efter hur naken kändes..ok. Bättre än igår :)
Affe vaknade, mat mamma, mat!
Vi steg upp, klädde på oss, åt, och begav oss till kiropraktikern.
Knak knak.. Nacken kändes lite bättre! Fortfarande stel o öm, men inte alls som igår !
Handlade bullar med oss hem, mysfika hemma :)
Alltså, detta låter ju verkligen som den tråkigaste dagen.. haha!
Men vi har inte gjort något seriöst idag, Affe är förkyld ( men mkt bättre) och jag är stel o orörlig!
Men vi har myst hela dagen och ikväll tog jag o Affe ett varmt bad tillsammans och stela mamma mådde lite mer bättre..
Affe somnade runt 19 snåret idag :) Hoppas han får sova hela natten nu..
Och jag har sett dokumentärer på tv4 fakta precis som jag gör varje tisdagskväll B tränar ju varje tis och tors kväll! Så spännande är det! ;)
Min dag ..
När du var bara ett litet gryn..
2010-11-22 @ 20:03:24
Hur glad kan man bli?? Testade positivt med Alfred 6 dec 2009 !!
Igen.. Dag 5: Vad är kärlek
2010-11-22 @ 19:55:13 Fortfarande ont i min nacke, men liiiite bättre..
"Vad är kärlek"..
Innan Alfred kom var Martin den största kärleken i mitt liv, och det är han ännu. Men den stora gränslösa kärleken är den jag har till Affe. Det är en kärlek till Martin och en till Affe. Kärlek för mig är något väldigt vackert, något givande, gränslöst.. Jag har så mycket kärlek i min kropp. Jag har väldigt lätt för att älska.
Jag älskar min familj, jag älskar mina vänner.. min fina Hebbe. Kärlek är något som får mig att må väldigt bra, kärleken värmer min själ.
Om jag säger som såhär.. sen jag blev mamma till Affe har kärleken fått helt ny innebörd. Min kärlek får mig att orka vara vaken huuur många timmar som helst, min kärlek får mig att jubla när han tömt magen, min kärlek får hela min kropp att spritta till när han ler mot mig.. Det finns inget jag inte skulle göra för honom eller Martin. Min egen älskade lilla fina familj.
Det är kärlek för mig. G R Ä N S L Ö S T.
Dag 5 : Vad är kärlek
2010-11-22 @ 11:11:46 Kärlek är väl olika för alla. Tror jag.
Kärlek för mig är min sambo. Min SON den största kärleken i mitt liv.
Kärlek är när min sambo klär på mig mina kläder, hjälper mig på toa, hjälper mig med håret , hjälper mig fast jag svär och spottar.. hjälper mig genom DENNA JÄÄVLA NACKSPÄRR.
Ja tyvärr existerar bara den idag.
Kanske mår jag bättre ikväll o kan skriva om vacker kärlek.. jag gör ett försök då igen.
Helgen
2010-11-21 @ 16:06:21 I fredags var det middag här hemma för hela familjen, det är så mysigt när alla kan komma :)
Vi åt taco (!!) och till efterrätt blev det brylé pudding, inte en favorit hos mig men min pappa är löjligt förälskad i det!
Affe åt morotspuré och det verkade gå hem :)
Nöööjd :)
Igår var vi hos Emma, David o William.. Jättemysigt! Dom hade lagat jättegod mat som jag måste få recept på och efterrätten var också så hiiimla god! Ja, jag är glad för mat ;) haha! Vi körde hem vid halv tolv snåret för som vanligt när vi är borta har vi en liten en som har svårt o komma till ro.. men han somnade i bilen och sen sov han ända till tjugo över åtta imorse, vilken L Y X !
Idag har vi Ä N T L I G E N gjort en tv hörna i vår stora hall på ovanvåningen, det blev jättemysigt!
Hallen är väldigt svårmöblerad men vi gjorde vårt bästa :) Ska fota ikväll så får ni se !
Nu ska vi laga kvällsmat !
Dag 4 : Det här åt jag idag
2010-11-21 @ 15:58:37 Det får bli det här SKA jag äta idag..
Mamma o Pappa ska komma hit o äta, jag och B ska göra hemmalagade burgare och pommes :)
I burgarna ska vi ha : Bifftomater, sallad, röd lök , ättiksgurka (stooora som jag delar och "slicear") och ost :)
Mums mums mums!
Dag 3: Mina föräldrar
2010-11-20 @ 14:40:43 Mina föräldrar träffades på sjuttiotalet och har kilat stadigt sen dess :)
Favorit fotot jag har på mamma o pappa är från just sjuttiotalet..
Mamma o Pappa har tofflor och utsvängda jeans och man rider på pappas rygg uppför en brant backe..
Så fina!
1979 fick dom sitt första barn, världens bästa Jimmy, 1982 kom lillebror Magnus och 1984 tittade lilla jag ut.
Nu bor dom i ett litet hus med havsutsikt med tre små hundar, Matilda, Nicci och Julia.
Min pappa lärde mig att älska musik. Jag växte upp med CCR, Art & Garfunkel, Rod Stewart , Bruce Springsteen .. Jag kunde ligga i timmar och lyssna på pappas gamla lp skivor.. o nu är det ett måste på Spotify ;)
Mamma är världens bästa mamma , så klart! Hon är en av mina bästa vänner!
Hon och jag är så lika till sättet, stressade och glada ! Haha!
Dag 2 : Min första kärlek
2010-11-20 @ 14:34:47 Jaa.. Kärlek.
Första kärleken slog omkull mig när jag var 15. Det finns egentligen inte så mycket att berätta, vi var unga o löjliga, förälskade och tramsiga :) Precis som det ska vara när man är 15 år gammal!
Jag vill inte gå ut med namn och så..
Visst är första kärleken speciell, men tre år senare träffade jag mitt livs kärlek och han slog omkull mig totalt!
Aurora
2010-11-19 @ 11:07:01
Ibland gör det ont att minnas..
Det är då jag tackar gud att du kom..
Dag 1
2010-11-18 @ 19:04:40 Presentera mig själv..
Jag heter Linda Ann-Charlotte Johansson
Min mamma födde mig på Trelleborgs BB kl 22:15 den 2 Juni 1984
Jag var störst av mina syskon när jag föddes, 4300 :O
När jag var liten var jag busig och klåfingrig , hade super lockigt jätte ljust hår.
Mamma berättar om en julafton när hon hade satt på mig en riktigt söt "carl larsson" klänning och lämnade mig med pappa en liten stund för hon själv skulle göra sig klar. När hon kom ner var klänningen helt täckt av choklad, lika så mitt runda ansikte! Pappa hade somnat och jag hade hittat chokladasken :P
Idag bor jag i ett stort hus med min älskade sambo och vår son som är 4 månader :)
Jag är mamma ledig men annars jobbar jag inom hemtjänsten. Jag är utbildad frisör men jobbar inte med det längre.. oo det är en lång historia som jag inte går in på nu..
Idag är livet bra.. jag mår bra och är mycket lycklig!
Lär känna mig
2010-11-18 @ 18:57:12Hittade en utmaning på en blogg som jag tänkte försöka ge mig i kast med.. ni får förlåta om jag glömmer en dag! Men då tar jag igen den nästa dag, ja ni förstår...
♥ Dag 1 – Presentera mig själv. ♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första.
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats.
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.
fint
2010-11-17 @ 22:36:57
"Ur bubblan kom något alldeles underbart som får varje beundrare att smälta Er Alfred"
skrev Carina till oss på ett litet kort när vi fått Affe :)
Träffa lite kompisar
2010-11-17 @ 22:30:55
Affe o Frank
William , Frank , Affe och lilla linslusen Arthur :)
Arthur
Crazy Lady
2010-11-16 @ 21:58:02 Satt precis o mindes en lustig liten händelse.
Fast då var det inte särskilt lustigt!
För några år sedan när jag och B bodde nere i "stan" ringde det sent en kväll en dam och frågade efter mig.
Det var B som svarade och jag var inte hemma.
Damen hade lite sådär stockholms dialekt.. B sa att jag inte var hemma, men vem kunde han hälsa från?
"Hennes gamla älskarinna" svarade damen honom då.
Haha!
Jaså, värst vad jag var "berest" då.. haha!
Vi har undrat sen dess vem det egentligen var, eller var det bara en galen tant som såg vårt nummer på måfå i katalogen?
Första bilden
2010-11-16 @ 21:47:14På vår skatt som är 4 månader nu!
Han har verkligen förändrats!
Vi var på bvc igår, han hade tagit ett jätteskutt på längden! 66,5 cm!
Min fina, fina kille!
Blandat .. !
2010-11-16 @ 19:53:37
Morgon myser med min lilla snögubbe :)
Morgonmyset är det bääästa !
Denna fina blomman fick jag förresten av Alex i fredags, så fiiin ! :))
Såhär blir blogg uppdateringen när man har tid o sätta sig.
Oftast är det dom kvällar B har träning och Affe somnat, då brukar det bli en stund här :) Mysigt!
Ikväll har jag hunnit med att plocka undan och lägga undan all tvätt, härligt!
Nu ska jag krypa ner och kika på lite dokumentärer på tv4 fakta! Tisdagsnöjet för mig :)
Folke-Fis :)
2010-11-16 @ 19:50:30
I fredags försökte jag febrilt få ett leende med min mobil, haha.. men den kameran är kanske inte den snabbaste :) Men iafl, här kom ett leende taget på slutet. Min fina fina FOLKE!
Pappa matar
2010-11-16 @ 19:48:56
Nu när Affe börjat äta lite ersättning tycker Martin att det är så mysigt o mata :)
Det var han som introducerade gröten imorse också! Så kul var det, vi köpte denna till lill-killen:
Den va poppis hos Affe, han kastade sig efter skeden, haha! Det var inte lika ivrigt till kvällsmålet, men då hade han ätit ganska rejält innan. Man får ju prova sig fram!
Borsta det lilla håret jag har.. :)
2010-11-11 @ 19:02:54
Lekt med borsten idag , Alfred börjar bli så duktig på att greppa, hålla o dra (gärna i mammas stackars hår) i allt möjligt! Särskilt borsten var bra ;)
Ikväll är vi ensamma, B är o tränar o spelar bandy..
Affe sover redan så jag har tid för mig själv :)
Har plockat lite o hängt upp tvätt, ska se Lyxfällan sen tänkte jag!
Fått av Papi
2010-11-11 @ 19:00:03 Denna fick Affe av sin pappa idag :
O en söt toppluva till :)
Mamma blev så glad! Precis vad jag önskat mig.. till Affe ;)
Förklaring följer..
2010-11-10 @ 20:26:48 Förra inläggets "topic" eller vad man ska kalla det var ju lite..lustig..
Jag menar ju vår.. som i min och martins promenad, men man kan ju lika gärna tolka det som vår promenad, ni vet vår..som är innan sommaren. O det hade ju varit lustig med tanke på att det är höst nu..eller kanske rent av vinter??
Ville bara klargöra för det, man vet ju aldrig om Boel får för sig o läsa.. :P
Vår promenad
2010-11-10 @ 19:59:14
Här går vi varje dag med Hebbe.. underbart längs östra stranden :))
Inbäddad gosis :)
Mamma o Pappa <3
Baby Träff :)
2010-11-10 @ 19:56:30
Baby-BOOM.. Bara pågar, från vänster: Frank, Affe, William , Winston (förlåt om det är felstavat Patricia!) och Folke :)
Hej mamma!
Duktig Folke :)
Innan du kom
2010-11-03 @ 21:51:37Hittat:
Något jag skrev nästan exakt en månad innan vår lilla Alfred kom till oss.. fortfarande finns denna dagen i oss.. som ett riktigt smärtsamt påminnande om hur skört livet egentligen är.
LITE JOBBIGT I ALLT DET FINA
Jag har tänkt att jag ska skriva om det länge.
Men ibland är det svårt att finna ord, ibland gör det för ont att minnas. Och jag tycker synd om.. inte om mig själv men om min Martin. Hade jag kunnat hade jag skyddat honom från allt som gör ont här i världen. Men ibland behöver jag få skriva av mig om det där hemska som gör ont att minnas, för att det hjälper.
Det var den 25 Augusti 2009. Sommaren var varm och kletig den där morgonen. Jag stod i badrummet länge, trotsade illamåendet och gjorde mig fin för första gången på ganska länge. Hade lockat håret, stod och sminkade mig. Snart skulle jag väcka min älskade och gå ut i köket o äta frukost. Inte det lättaste, jag var nervös, förväntansfull, glad och så otroligt lycklig. Och så lite illamående förstås!
Men frukosten kom ner, och snart styrde vi bilen mot Trelleborgslasarett. Vi skulle på första ultraljudet! Tankar som snurrade i huvudet var, "hur kommer det kännas?" "Kommer vi kunna se vår bebis?" "Är det en flicka eller en pojke?" och självklart hade man någonstans en liten tanke på "Mår den bra?" Men i ärlighetensnamn så var det för skrämmande att tänka att något skulle vara fel. Så den tanken undvek vi.
Vad lyckliga vi var när vi satt där i väntrummet. Och jag höll på att spricka av stolthelt när en barnmorska som frågade efter någon Maria som inte var där, sa till mig: Men du är väl här för att titta till bebisen ? Och hon log det varmaste leendet. Ja, pep jag. Och log, vad varm jag blev inombords. La handen på magen. Lilla bebisen syns!
Till slut efter vad som kändes en hel evighet blev vi inkallade, jag fick lägga mig på britsen. Så spännande! Och jag höll Martins hand hårt, det hela kändes så kul! Nu var VI här! VI! VI! Äntligen en bebis i magen.
Barnmorskan säger att nu blir det kallt, och sen sätter hon dopplern på magen. Och hon är tyst.
Martin är glad och säger: Är det som den rör sig? När bebisen rör på armarna och far runt i magen.
Hon svarar inte.. det känns konstigt. Säg något för guds skull tänker jag!
Ja, här är en bebis säger hon bara.
Jag tänker, jo men vi vet redan att det bara är en!
Men. Denna bebisen mår inte bra.
Hon trycker och vrider med dopplern, jag tycker det gör lite ont, men jag säger inget.
Och när hon säger : Er bebis har inget skallben.. tittar jag o Martin på skärmen, hon försöker visa.. säkert förklarar hon.. men det enda jag hör är hur min fina, starka sambo bryter ihop.
Vad händer?.. Nej. Nu kan jag inte andas. Stanna världen någon.
Hon lever ju. Jag ser ju hur hon rör sig! Detta är inte sant.
En annan barnmorska kommer in och konstaterar det den första barnmorskan redan sett.
Jag tröstar Martin, han gråter och gråter.
"Lugna dig älskling, det ordnar sig" säger jag utan att riktigt veta vad jag lovar.
Jag minns att jag inte ville göra barnmorskan ledsen för vad hon sett och behövt säga till oss. Konstigt va?
Jag tyckte synd om min Martin. Om barnmorskan. Om bebisen i min mage. Men inte mig själv.
Vi skulle gå in i ett annat rum och prata och ringa till KK i Malmö.
Kan ni förstå känslan av att behöva gå ut ur Ultraljudsrummet rakt in i väntrummet , genom det, in i barnmorskans eget rum. Söndergråten sambo, livrädd tjockis, och två allvarliga barnmorskor.
Alla som man sett komma ut ur detta rummet har varit så lyckliga.
Men inte vi.
Hon öppnade dörren och vi gick ut. O random blivande mammor och ett par pappor vänder sig om.
Jag vill vråla till dom, VA fan glor ni på?! Återgå till era djälva tidningar. Lämmna oss i fred för fan!
Efter samtalet med KK fick vi veta att vi skulle in nästa dag. Ett till ultraljud och sen skulle bebisen på ett eller annat sätt ut. Men det är en helt annan hemsk dag.
Vi gick ner till bilen. Jag sa inte ett ljud. Fällde inte en tår. Jag sa till Martin att jag kunde köra hem för att han bara grät o grät. Jag kom halvvägs. Sen bröt jag ihop. Jag fick stanna längs vägen.
Jag grät och var så fruktansvärt arg att jag trodde jag skulle slita av ratten.
Resten av dagen minns jag inte. Hur kom vi hem? När kom mamma?
Åt vi?
Denna dagen var en sån kontrast till dom senaste dagarna, ja veckorna. 2 månader efter att jag fött fram en vacker flicka utan skallben fick jag det finaste plusset på graviditets stickan. Vår räddning .
Nu sitter jag här igen med magen i vädert. Jag mår bra. Jag är lycklig.
Denna gången är det en pojke i magen. En hel pojke. Som ska komma om 6 veckor.
Han har redan en stora syster. Som vi älskar otroligt mycket. Världens finaste lilla ängel. Aurora.
Men ibland är det svårt att finna ord, ibland gör det för ont att minnas. Och jag tycker synd om.. inte om mig själv men om min Martin. Hade jag kunnat hade jag skyddat honom från allt som gör ont här i världen. Men ibland behöver jag få skriva av mig om det där hemska som gör ont att minnas, för att det hjälper.
Det var den 25 Augusti 2009. Sommaren var varm och kletig den där morgonen. Jag stod i badrummet länge, trotsade illamåendet och gjorde mig fin för första gången på ganska länge. Hade lockat håret, stod och sminkade mig. Snart skulle jag väcka min älskade och gå ut i köket o äta frukost. Inte det lättaste, jag var nervös, förväntansfull, glad och så otroligt lycklig. Och så lite illamående förstås!
Men frukosten kom ner, och snart styrde vi bilen mot Trelleborgslasarett. Vi skulle på första ultraljudet! Tankar som snurrade i huvudet var, "hur kommer det kännas?" "Kommer vi kunna se vår bebis?" "Är det en flicka eller en pojke?" och självklart hade man någonstans en liten tanke på "Mår den bra?" Men i ärlighetensnamn så var det för skrämmande att tänka att något skulle vara fel. Så den tanken undvek vi.
Vad lyckliga vi var när vi satt där i väntrummet. Och jag höll på att spricka av stolthelt när en barnmorska som frågade efter någon Maria som inte var där, sa till mig: Men du är väl här för att titta till bebisen ? Och hon log det varmaste leendet. Ja, pep jag. Och log, vad varm jag blev inombords. La handen på magen. Lilla bebisen syns!
Till slut efter vad som kändes en hel evighet blev vi inkallade, jag fick lägga mig på britsen. Så spännande! Och jag höll Martins hand hårt, det hela kändes så kul! Nu var VI här! VI! VI! Äntligen en bebis i magen.
Barnmorskan säger att nu blir det kallt, och sen sätter hon dopplern på magen. Och hon är tyst.
Martin är glad och säger: Är det som den rör sig? När bebisen rör på armarna och far runt i magen.
Hon svarar inte.. det känns konstigt. Säg något för guds skull tänker jag!
Ja, här är en bebis säger hon bara.
Jag tänker, jo men vi vet redan att det bara är en!
Men. Denna bebisen mår inte bra.
Hon trycker och vrider med dopplern, jag tycker det gör lite ont, men jag säger inget.
Och när hon säger : Er bebis har inget skallben.. tittar jag o Martin på skärmen, hon försöker visa.. säkert förklarar hon.. men det enda jag hör är hur min fina, starka sambo bryter ihop.
Vad händer?.. Nej. Nu kan jag inte andas. Stanna världen någon.
Hon lever ju. Jag ser ju hur hon rör sig! Detta är inte sant.
En annan barnmorska kommer in och konstaterar det den första barnmorskan redan sett.
Jag tröstar Martin, han gråter och gråter.
"Lugna dig älskling, det ordnar sig" säger jag utan att riktigt veta vad jag lovar.
Jag minns att jag inte ville göra barnmorskan ledsen för vad hon sett och behövt säga till oss. Konstigt va?
Jag tyckte synd om min Martin. Om barnmorskan. Om bebisen i min mage. Men inte mig själv.
Vi skulle gå in i ett annat rum och prata och ringa till KK i Malmö.
Kan ni förstå känslan av att behöva gå ut ur Ultraljudsrummet rakt in i väntrummet , genom det, in i barnmorskans eget rum. Söndergråten sambo, livrädd tjockis, och två allvarliga barnmorskor.
Alla som man sett komma ut ur detta rummet har varit så lyckliga.
Men inte vi.
Hon öppnade dörren och vi gick ut. O random blivande mammor och ett par pappor vänder sig om.
Jag vill vråla till dom, VA fan glor ni på?! Återgå till era djälva tidningar. Lämmna oss i fred för fan!
Efter samtalet med KK fick vi veta att vi skulle in nästa dag. Ett till ultraljud och sen skulle bebisen på ett eller annat sätt ut. Men det är en helt annan hemsk dag.
Vi gick ner till bilen. Jag sa inte ett ljud. Fällde inte en tår. Jag sa till Martin att jag kunde köra hem för att han bara grät o grät. Jag kom halvvägs. Sen bröt jag ihop. Jag fick stanna längs vägen.
Jag grät och var så fruktansvärt arg att jag trodde jag skulle slita av ratten.
Resten av dagen minns jag inte. Hur kom vi hem? När kom mamma?
Åt vi?
Denna dagen var en sån kontrast till dom senaste dagarna, ja veckorna. 2 månader efter att jag fött fram en vacker flicka utan skallben fick jag det finaste plusset på graviditets stickan. Vår räddning .
Nu sitter jag här igen med magen i vädert. Jag mår bra. Jag är lycklig.
Denna gången är det en pojke i magen. En hel pojke. Som ska komma om 6 veckor.
Han har redan en stora syster. Som vi älskar otroligt mycket. Världens finaste lilla ängel. Aurora.
..
2010-11-03 @ 21:14:47
Michael Bolton
Ja, säga vad man vill men "How am I supposed to live without you" funkar än.. ÅÅÅåååh..
Personligt
2010-11-03 @ 21:06:23 I sin blogg ska man ju kunna ventilera sig .
Och jag mår bra av att skriva om det jobbiga.. och det fina!
Lite jobbigt idag då.
När jag var gravid med Alfred bytte jag barnmorska när jag var i vecka 14.
Hon skrämde nämligen vettet ur mig.
Ni har säkert gjort cellprov?
Dom gjorde på mig väldigt tidigt i graviditeten(Dec 2009), och det visade sig vara måttligt till starka förändringar. Dom skrev i ett brev till mig att dom ville göra en såkallad konisering och skickade med ett "brev" om hur en konisering gick till.
Med tanke på vad jag och Martin nyss gått igenom då, med Aurora var jag absolut inte alls intresserad av att dom skulle in i mig, vid livmoderhalsen och "skrapa" detta förklarade jag för läkaren jag pratade med varpå han föreslog att dom kunde göra det i lund på mig med laser för att det var mer "pricksäkert".. Mhm. Hur bra låter det då?!?
Jag var väldigt bestämd och tackade nej . Jag bad att få återkomma när barnet i min mage var fött. Han lyssnade på mig och förstod mig och vi bestämde att vi skulle vänta tills tre månader efter jag fött barnet , så att jag då skulle ha återhämtat mig efter förlossning. Sagt och gjort. Han skulle meddela min BM eftersom vi skulle göra cellprov under graviditeten för att hålla mig under kontroll.
En dag ringer min telefon..
Det är min BM , ja jag behöver väl inte gå in på exakt vad hon sa, men ordet cancer nämndes mer än en gång och om jag verkligen inte skulle göra en konisering och "att det skulle väl inte vara så roligt om jag fick göra ABORT i vecka 20 för jag blev sjuk!"
Vad proffsigt. Detta säger hon till en tjej som för två månader sedan fött fram (Aborterat) en vacker flicka i vecka 21+0! Jag blev rosenrasande och totalt förtvivlad!
Ringde tillbaka till min läkare ( han som jag kommit överrens med) och undrade vad han egentligen informerat henne om?! Något som inte jag fått veta?
Han blev inte så glad. Han lugnade mig.
Men jag bytte BM illa kvickt.
Dom gjorde ytterligare ett cellprov senare i grav. och då var mina cellförändringar borta..
Ja jag vet inte om jag kan tro på det riktigt..
Idag gjorde jag 3,5 månader efter förlossning ett cellprov till och nu får jag invänta besked.
Riktigt jobbigt med cellprovet, det spände och gjorde ont, och jag mindes när jag blev sydd efter att fött Affe.
Tyckte att det var värre att bli sydd än att föda.. :(
På nattduksbordet ...
2010-11-02 @ 15:30:21Just nu läser jag dessa två:
Underhållande läsning! Snabbläst väääldigt lättläst :)
och :
Härlig bok , underbara artister, gottit skvaller som jag inte hade en aning om!
Två lagom avancerade böcker för en trött småbarnsmamma ;)
Älskade lilla skatt
2010-11-02 @ 15:24:53
Länge sen jag skrev, ska verkligen försöka ta mig tid ! Alfred brukar ju lägga sig runt 19-tiden så då har man ju hela kvällen!
Min jakt på overall är över! Jag var på Änglabus och hittade en jättefin från danska märket Me too :)
SUpersöt, man ser lite av den på förra bilden på honom!
Ikväll ska jag färga M och hon ska klippa till min nacke, denna frisyren kräver lite tillklippning då o då om man vill behålla den :)
Nä nu vakna lillen får bli mat o sen ska vi till Citygross o handla mat!
Höst promenad
2010-11-02 @ 15:16:13
Mami och Hebbe
Papi och Alfred
Titt-ut!
