Martin & Linda.
För 8 (!) år sen träffades vi.
Vi var bara barn när vi träffades, så löjliga och livet bara lekte.
Jag hade bestämt mig för att inte kasta mig in i något, jag hade haft så mycket otur med idioter ..
Och Martin hade precis tagit sig ur ett annat förhållande.
Men..
Något hände och så var vi fast. Fast är fel ord när man är lycklig och mår så bra.
Vi flyttade ihop ganska snabbt, jag hade inget jobb och gick sista "ringen" på gymnasiet. Ja, det är klart, jag jobbade ju extra på Mickey D's men det kan man ju inte räkna som en stadig inkomst direkt ;)
Men Martin ville chansa, han tog hand om mig.. och vi flyttade in i en charmig liten tvåa.
Här bodde vi i ett år och sedan flyttade vi till närmre centrum till en stor 3:a.
Vi åkte till Mallorca och förlovade oss, det var väldigt fint och det var nästan som att man blev kär pånytt.
Livet gick sin gilla gång, jag började min bana inom vården och Martin hade butiksjobb.
Efter lite mer än ett år köpte vi en jättefin trea på Hallasvängen och där trivdes vi jättemycket.
Martin fick nytt jobb och jag också.
Nu började vi bli varma i kläderna och började prata om barn.
Jag slutade med p-piller.. o vi kämpade tappert på, men det blev inget barn.. Vi gav upp tanken på att klara det själv och skulle precis börja en utredning när jag blev gravid.
Jag hade haft utebliven mens flera veckor, men det hade hänt innan, så jag misstänkte faktiskt inget.
Sa till Martin att jag skulle boka läkartid, men han tyckte jag skulle ta ett gravtest bara för att utesluta det.
På morsdag 2009 plussade vi.
Total chock!
Jag gick in o kissade och la den ifrån mig, pillade med annat.. Martin satt vid datan..
Jag gick in o kissade och la den ifrån mig, pillade med annat.. Martin satt vid datan..
Och jag gick in o kikade på pinnen... VA! VA !
Och sprang in till Martin:
Nää!! MARTIN! Jag är gravid !!!
Vi blev så glada att ni förstår inte !
Vi körde till malmö för att det inte fanns öppna apotek här i stan och vi köpte 5 gravtest till.. haha! Vi var tvugna att vara säkra. Alla plussade lika fint. :)
O nu började vi planera för livet med en liten.
SOm det var nu bodde vi på 3:e våningen utan hiss.
Vi började leta hus och hittade ett på Öster som vi föll för båda två. Vi vann budgivningen !
O så skulle vi sälja vår egen lägenhet..
O mitt i allt detta var det efterlängtat ultraljud.
O så bara tog allt paus.
Vårt liv stannade. Och en del av mig dog den dagen.
Vår flicka fick inte stanna och det har ni hört så mycket om, men det är en sån stor del av den jag är idag. Som sagt en del av mig dog den dagen och lever inte igen.
Skulle vi klara detta? Skulle vårt förhållande överleva denna smällen?
Jag kan ärligt säga att utan Martin hade det varit ofattbart att ta sig igenom det som vi gjorde. Vilken klippa han är, min sambo.
Så den 1 September 2009 födde jag Aurora. En 4 månaders bebis som inte levde längre.
Samtidigt hade vi visning på lägenheten och sålde den. Tack till våra föräldrar som ställde upp för oss enormt mycket när vi inte själv hade ork.
Nu flyttade vi till vårt fina hus. Började om.
Tankarna på att bli gravid igen och få ett syskon till vår flicka räddade mig.
Och det gjorde också plusset i December 2009.
Vilket år. Gravid två gånger.
Året var tragedi men också otrolig lycka. Ett mycket märkligt år för oss.
Nu har vi ett helt annat liv.
2010 födde jag en fin pojke, Alfred. O han är helt underbar!
2011 är här och nu får vi se vad det bjuder på.
En sak är säker... och det vet jag. Jag älskar min sambo så mycket.
Senast idag på en långpromenad så sa han
"Du.. det finns ingen annan jag vill dela livet med. Jag älskar dig"
Och B. DU är den jag vill dela livet med. Alla sorger, all kärlek, lycka ...
Du och Jag , Martin.
Föralltid.
