Nu sätter jag mig ner och ska försöka hinna skriva ett inlägg.Jag har länge velat skriva om förlossningen!
gen den 14 Julihade vi fått tid till extra ultraljud på kvinnokliniken på MAS. Vi åkte in, och tänkte, ja men det ska bli kul o sen den lille ytterligare en gång. Vi fick extra ultraljud därför att han växte lite för fort i magen .
Vi blev inkallade och läkaren tog massa mått och bad oss sedan vänta i väntrummet. Sen blev vi inkallade till en annan läkare, dom satte ctg för att lyssna på hjärtat . Allt lät jättefint. Resultatet från UL kom. Han hade lagt på sig nästan ett helt kilo på en vecka!Nu var jag i vecka 37+0. Läkaren tyckte det var väldigt mycket och ville sätta igång oss redan samma dag! Vilken chock! Han gjorde en undersökning och konstaterade att jag redan var öppen 3 cm, bra jobbat! Dom därkvällsammandragingarna hade verkligen gjort sitt. Han gjorde en hinnsvepning och skickade sedan ner oss på förlossningen. Pirrigt värre!
Vi fick ett rum med egen toalett, lyxigt :) Sedan kom barnmorska nummer ett in. Jätte härlig kvinna, skämtsam och go. Hon kände på mig, satte ctg i en timme och kom sedan in och kollade läget. Nu var det dags att sätta igång! Hon satte gele och igångsättningen var ett faktum. Och så hade vi fått höra att det kunde ta väääldigt lång tid att bli igång satt. Hon skulle jobba nästa gång på fredagen alltså om 2 dagar och sa, då ses vi då när hon gick strax efter att ha satt gelen.
Sen började Ulla sitt skift. Vi pratade lite, hon undersökte mig. Öppen 4 cm, lugnt, kommer inte hända något inatt. "Du ska få sömntabletter och värktabletter lite senare" om du vill. Jag kände mig lugn och tänkte att jag skulle dra ut på det .
Klockan 02:00 tyckte jag att det började göra rejält ont och larmade på Ulla som kom och satte dropp och sa " Jag ska känna på dig om du öppnat dig någon centimeter till.."
Då visade det sig att jag var öppen 10 cm och förlossningen var igång på riktigt!
På med lustgasen, inget annat hanns med !
Två timmar senare, klockan 04:18 den 15 Juli 2010 föds vårt mirakel.
En Alfred. En riktig tiger kämpe som vägde 4495 och var 52 cm lång! Vilken lycka!
Vilken upplevelse att föda! Vad stark man är!
Har aldrig upplevt någon liknande smärta, det gjorde så in i helvete ont, men belöningen man fick sedan var värt allt ! Herregud vilken kärlek!
Alfred Leo Johansson 2010-07-15
