O helt plötsligt mindes jag en sak som jag helt blockerat..
Jag har förr skrivit om att jag bytte barnmorska och om den hemska läkaren jag stött på där jag gick tidigare som skrämde mig upp mig för att jag hade cellförändringar, han sa ju (och barnmorskan) att om det blev cancer kunde jag behöva föda barnet hur tidigt det än var i min graviditet! O då va jag gravid med Alfred och hade nyligen gått igenom just det, jag fick föda vår flicka i vecka 20. Hur kan han och hon ens säga så?? Jaja, jag bytte illa kvick iafl.
Men nu till saken..
När vi fick konstaterat att vårt barn (vi första graviditeten) inte skulle klara sig fick vi åka in till KK o göra ett UL där för att säkert fastställa att det dom sett i Trelleborg stämde. Det gjorde det.
Läkaren som gjorde ultraljudet i Malmö frågade om det var första ultraljudet vi gjort innan vi kom hit.
Nej, sa jag, när vi fick veta att vi skulle ha barn gjorde just den här läkaren jag skrev om ett ultraljud för att mäta o se hur långt gången jag var samt kolla så hjärtat slog som det skulle osv. Han mätte o sa att jag var i vecka 11.
Läkaren i Malmö blev chockad! Hur kunde han missa i vecka 11 att vårt barn inte hade något skallben?
Inser ni, att om han varit noggrann hade jag inte behövt ligga i 12 timmar med värkar och fruktansvärd ångest..
Hade han varit så noggrann som man hoppas han ska vara hade jag fått en "vanlig"abort.. Jag säger absolut inte att det är mindre hemskt, det är fruktansvärt vilket som, men det som jag gick igenom var riktigt plågande.
Det känns inte lönt att älta det i efterhand , och det har jag ju inte gjort eftersom jag mindes det först idag, men jag kan inte hjälpa att jag känner.. mig lite.. arg.
Denna läkaren har jag hört så mycket hemskt om från andra håll, han borde ALDRIG mer få jobba .
Han borde sluta på stående fot.
Så fruktansvärt!
O så en annan sak, eftersom jag hade cellförändringar när jag var gravid med Alfred tyckte samma läkare att jag skulle göra en konisering, ( då går dom in o "hyvlar" av cellförän. ) Men då kunde man inte garantera barnets säkerhet så jag tackade nej, och då blev han som "tokig" och skrämde mig rejält som sagt.
När Alfred var född fick jag göra cellprov på lasarettet i trelleborg, alla mina cellförändringar var BORTA. ( Det kunde gå tillbaka efter graviditet) O jag kan inte hjälpa o tänka..
Tänk. Tänk om jag gjort som han "tyckte" och gjort konisering.
Här går jag nu med en frisk 7 månaders bebis, och är själv helt frisk.
Jag är så glad att jag lyssnade på mitt hjärta den där gången.
O så till sist vill jag bara tillägga att DET FINNS underbara o jätteduktiga läkare inom vården, det vet jag !
Men han är inte en av dom.
