Funny how falling feels like flying

Snubblade över en gammal kalender som min sambo lagt långt ner i en flyttkartong.
09/10. Började bläddra i den. Där var det. Tiderna till barnmorska, tid för första ultraljud. Med Aurora i magen.
Längre bak fanns tomma, blanka sidor. På två av dom hade jag klottrat ner:

27/10 - 2009
KK igår. Allt gick bra. Inte gravid. Alltså inte ett spår kvar av vår flicka. LÄNGTAR sjukt mycket efter att få bli gravid igen. Jag saknar Aurora. Jag saknar magen. Känslan av att vi kan!! var värd allt.
Vi kunde bli gravida. Kan vi bli det igen? Jag vet att vi, nej jag, borde släppa lite på tankarna men det är SÅ svårt.. Tänker på Aurora varje dag. Varenda dag. Kanske går det lättare denna gången? Att bli gravid.. att få behålla.. ingen acrani..ingen sorg. Sorgen är total nu. Vill inte leva i totalt mörker. Försöker att inte tänka på hur det var och hur det skulle varit. Måste göra det bästa av livet nu. Vad kan jag göra för att må bättre? För att varje dag inte ska kännas såhär likgiltig? Jag vet inte. Jag vet att jag  ä l s k a r  min flicka..
Så desperat mycket.
Så oändligt mycket.
Glöm aldrig Aurora, snälla.
Hon var och är mitt allt.

---------------------------------------------------

Tungt. Privat. Men det är en del av mig. Man läker aldrig riktigt så stora sorger, men man lär sig leva med dom.