Funny how falling feels like flying

Det har varit en av dom skummaste/jobbigaste veckorna i mitt liv.
Varför?
Jag klarar inte förändringar särskilt bra.
Varför?
Jag har väl fet separationsångest.
Det är ínte mitt liv som förändras drastiskt, eller egentligen är det väl det.
Någon jag älskar vet inte in och ut på sitt liv och det drabbar även mig på sätt och vis, det hela är så jobbigt att jag inte själv vet hur jag ska reagera. Vill vara stark och stötta och säga dom rätta sakerna och inte visa att det hela känns fruktansvärt upp och ner för mig. Måste ju vara där för min vän.
Massa skit på jobb nu också- orka! Nej. Det är det sista jag behöver nu.

Tacka guuuud! för mina vänner, utan er skulle jag vara helt ute ur leken.
Mina jag vet inte vad jag ska ta mig till SMS är fan 100 % ärliga.

Till annat:
Imorron ska jag och mamma handla julklappar och lite nya jul-grejjer till hemmet. Vill ha julstjärnor på fot, tycker det är snyggt. Har redan köpt en svart julstjärna till köket ( fast en som hänger) vill ha vita på fot till v-rummet. Och så ska jag ha lite svarta o röda "granar" ni vet sånna i "textil" med ljus inuti, dom är så fina.

Väntar på en ny mobil , min "nya" mobil flippade ur totalt , skickade in den för 3 JÄVLA VECKOR sedan, dom konstaterade att den inte gick o laga o skulle skicka en ny, men när fan kommer den jäveln fram, börjar bli trött på att vänta, det var inte länge man fick njuta av sin fina röda flip-up phone. snyft....

Aj, allt går emot en liten Linda nu, aja, imorron kommer solsken. Så är det alltid med mig ( o Mal) nere en dag, du får fan ta dig upp själv, men det gör du. Bara du själv som kan. Okej, jag säger inte att man inte ska luta sig mot sina vänner, självklart ska man det , men det är du och bara du som kan ta dig själv i kragen. Så det ska jag göra- imorgon, när det är en ledig-mysig-solig (förhoppningsvis) lördag.