Jag tror på något. Jag vet inte om jag kan sätta ord på det.
Ända sedan Aurora lämnade oss har jag trott på något.
Hon öppnade våra ögon..
Jag kan kanske bästa beskriva det genom att berätta om en händelse.. så som jag och Martin upplevde den och sen får ni tro eller inte tro...
Några veckor efter att jag fött Aurora inne på malmö KK hade jag och Martin varit och ätit, vi hade haft en jättehärlig kväll, pratat, gråtit, tänkt på det gamla, prata om Aurora, pratat om vad vi ville nu..
När vi kör hem är det sent på kvällen och natten är på ingång. Jag tittar upp mot himlen och det lyser bara en enda stjärna på himlen. Jag vände o vred mig, men nej, bara en stjärna. Och den lös så starkt..
Både jag och Martin såg det, och kanske var det bara VI som såg det den natten men för oss blev det så verkligt. För oss var det vår lilla flicka som lös på oss , det var som om hon visade vägen, och lät oss gå vidare i livet.
Så jag tror. Jag tror på kärlek. Jag tror på änglar. Jag har världens vackraste ängel.
