Vi är starka, tillsammans men också ensamma. Jag blir så arg på folk som säger till mig om jag är väldigt nere en dag att jag kanske ska gå till doktorn? Varför? Jag har under hela min f-ing uppväxt klarat mig. Jag har varit ensam, inte en jävel har frågat hur jag mått, men jag har klarat mig. Tror att både Malin och jag "tack vare" vår uppväxt är så starka som vi är. Det krävs en hel del för att jag ska gå under helt. Som jag säger till Malin,
Man ramlar, men man reser sig igen. Det måste man.
O jag kommer alltid finnas för dig, no matter what.
