Funny how falling feels like flying

Bestämde mig för att se filmen på tv3, sisterhood of the traveling pants , hette den väl, siktade in mig på en komedi och de var den väl, men också sorglig, jag grät så käkarna värkte på mig. Fick snyta mig och torka tårarna.
Den fick mig att tänka efter..
Mår ganska dåligt nu, går och väntar ut tiden kan man säga, och det tär på mig även om jag vet att det har ett slut så hjälper inte det, det borde göra det men det gör det inte. Det känns som ingen förstår mig, jag vet inte, det känna som dom typ tänker, ja , men herregud, det är snart slut. Jo det är sant, men.. jag mår inte alls bra av att vara där eller ens gå dit. Jag vet inte, det är en känsla av olust som jag liksom inte kan skaka av mig.

Och jag vaknar mitt i natten av känslor som fullkomligt svämmar över mig och så tar det 1-2 timmar att somna om igen. När klockan ringer på morgonen är man trött och förvirrad.

Oj, vad deppigt inlägg. Ibland kommer det bara över en och det är skönt att skriva av sig.

Älskar när du håller om mig och säger att allt ordnar sig.