Funny how falling feels like flying

Jag har fortfarande inte skrivit om den jobbiga dagen, och nu känns det som att jag inte orkar berätta en gång till.
Läste en "dikt" idag, som verkligen fick mig att tänka efter, rev ut den och stoppade den i jackfickan, ska bära den med mig och när allt känns jobbigt ska jag ta upp den och läsa den. Låter jag dramatisk? Läs den då:

Jag vet nog vad det är det där,
Det som rinner ner
för dina kinder.
Men torka dina tårar ,
Gråt ej mer,
Det finns så mycket
här i världen
Som du inte ser.
Glöm nu allt krig och elände,
Njut av dagen,
Den är så vacker.
Se solens första strålar,
Se rosens första blad,
Se barnet där som skrattar,
Skrattar och är glad,
Så skratta nu du också,
Skratta och var glad,
Torka dina tårar.
Gråt ej mer,
Det finns så mycket
här i världen
Som du inte ser.

Det är tur att man har så pass mycket i sig att man trots allt elak kan stå på sig, kanske inte mer ord, men med självkänsla och älskade bakom sig. I slutändan är det trots allt jag som kommer gå förbi rakryggad. Och glöm du aldrig det.