Funny how falling feels like flying

Man har ju hört att man inte ska bli fööör personlig här på bloggen, men det kan ju vara skönt att ventilera lite, när bästa vännen inte går att få tag på och sambon är i malmö med vänner.

Igår började bra men visade sig bli den JOBBIGASTE dagen i mitt 23 åriga liv, jag grät , och blev arg, grät o blev arg arg arg. Bråkade nämligen med P igår, och jag har aldrig , aldrig honom vara såhär mot mig, jag visste inte vad jag skulle säga, blev helt ställd. Allt kändes så jävla hopplöst, det handlar om mitt jobb som vi bråkade om kan man säga. Bara så ni har något humm. Så igår bestämde jag mig för att ta en paus med allt. ( inte jobbet ) Jag gick från  tio till noll på gladläget inom loppet av en sekund. Jag lovar, låg i sängen och tappade lusten helt. Det är helt sjuuukt hur mycket man orkar, men sen räcker det med en enda liten sak som får bägaren att rinna över. Nu räcker det för mig. JAG ORKAR INTE MER. Kom inte till mig , jag kommer förmodligen inte kunna ge några bra råd.
Satt uppe ap-länge  igår för att jag visste att ´jag var tvungen att vara super trött för att kunna somna, låg och tittade på något skit-program och kunde knappt hålla ögonen  öppna, när jag slumrat in typ 3 gångertänkte jag att ja, nu kan  jag väl somna ! Men såfort jag släckte kom alla tankar, och det tog mig en evighet att somna in.

Pratade i telefon i morse, vaknade tidigt och ringde direkt, o nu mår jag bättre, det känns inte riktigt lika hopplöst som igår, jag kan t.om känna ett litet sting glädje.

Vissa dagar blir bara skit. Helt enkelt, dom blir bara skit.